När morgonskuggan lyfter tunn och blå,
och första ljuset smyger sig inpå.
Står berget där, ej längre bara grått,
Dess yta andligt varm, som en tanke blått.
På gråa höjder, där vinden viner kall,
Står berget tyst i dimmans fall.
En ensam ton, av sten och evig is,
Där solen tvekar att ge ljus i morgondis
En stillhet bor i bergets hårda famn,
En tidlös saga bortom varje hamn.
Så andas in det nya ljuset,
Varmt och klart.
För varje morgon är en nystart






























Recensioner
Det finns inga recensioner än.